Jag är en person som du
Så behandla mig med respekt
Acceptera mig som jag är
Respektera mina gränser ta mig för den jag är
Jag är varken mer eller mindre
Jag är inte bättre eller sämre än någon annan
Jag har mina fel och brister
Precis som alla andra!! Jag inte perfekt!!
Jag ger upp!!
Ska jag skratta eller gråta.
Jag orkar inte jag måste bort från allt
Jag vet varken ut eller in! Jag vill bara skrika
Det sliter sönder mig allt bara snurrar
Så förvirrad så trasig så mentalt utmatad
Jag känner mig som ett monster.
I'm so f*cked up!
Du fortsätter att såra mig
Du matar mitt beroende
Du utnyttjar mina svagheter
Du är sjukdomen som växer inom mig
Du är djävulen på insidan
Du är ångesten rädslan och paniken
Du är mitt liv du är mitt allt!!
Världen har blivit en skrämmande plats
Bakom en skärm gömmer du dig
Du stänger ute verkligheten för att fly!!
Fylld av ångest och rädsla försvinner du
Du stängde alla dörrar för att skydda dig själv
Från den skrämmande verkligheten utanför din dörr
Ett liv i utanförskap
Ett osynligt barn ett spöke
Dom tog hans rättigheter
Lämnade honom i mörkret
En ansiktslös barn utan framtid
Han har ingen identitet, inget liv
Dit lidande har blivit mitt!!
Jag ser dig i allt
Du finns alltid där
Jag känner din rädsla din ångest
Jag kan inte hjälpa dig !!
Jag kan inte trösta dig få din ångest att av ta
Jag når inte fram jag räcker inte till
Det finns inget sätt!!
Rädslan för det okända är här
jag kan inte göra det här själv
Men jag har inget val, inget alternativ
Jag måste vara stark, bita i hop
Ta mig igenom dagen över vinna rädslan
Det finns inget sätt stoppa det Det okända är här!!
Inget bara tomhet ensamhet
En ständig kamp för ett värdigt liv
Att öppna ögonen till en verklighet
Där allt är raderat söndertrasat
Att inse och förstå att acceptera
Att detta är allt och det är för evigt
En känsla så overklig.
Så obegripligt och skrämmande
Det blir bara värre och svårare
Avgrunden blir bara djupare
Ångesten blir starkare.
Rädsla och oro ökar
En känsla så overklig så ohanterbart
Mörka moln över mitt huvud
Dom är alltid där dom förföljer mig
En inre rädsla en oroväckande känsla
Den konstanta stressen ångesten av att inte veta
Att leva med en ständig otrygghet utan skyddsnät
Rädslan för att morgondagen ska bli den sista
Tid är allt!!
Dagar, veckor, månader
10 år har passerat flugit förbi
Ingenting har hänt inget har förändrats
Ingen förbättring inga framsteg
Ett mörkt rum en stängd dörr där tiden stannade upp
Jag lever inte för mig själv
Jag har inga alternativ inga val
Det är och förblir ett meningslöst liv
Jag önskar jag hade styrkan
Orken och energin att stå upp
Jag önskar jag kunde ge mer
Men jag är bara en man en människa
Jag har inte den styrkan den kraften som krävs
Att bära den tyngden ensam
Ingen tar ansvar ett trasigt system
Kastas mellan stolarna lämnas utanför
Ingen vård, ingen hjälp, han är ensam
Övergiven gömd isolerad i ett mörkt rum
Han behöver hjälp!! han behöver vård,
Inte tomma ord och falska löften
Dit jag inte vill!
Det kommer närmare
Det växer inom mig
Irritationen frustrationen, ilskan
Allt som lagrats, stängts in under år
Alla känslor alla tankar sorgen, ångesten
Det sipprar det läcker
Jag står inte ut jag orkar inte mer
Det finns ingen utväg inget slut
Jag försökte!!
Att ändra min väg
Att vara något jag inte är
Jag gav dig allt jag kunde ge
Men det räckte aldrig till!!
Mina sinnen äter mig levande!!
Paralyserad.
Livrädd skräckslagen
Jag kan inte andas jag får ingen luft
Jag drunknar i mina egna tankar.
Jag behöver stänga ner jag behöver stanna upp.
Jag kan inte leva Jag kan inte fungera.
Jag måste få allt att ta slut.
Något i mig har gått sönder
Jag hittar ingen balans mellan stress och ångest
Får ingen ro inga pauser
Ett ständigt påslag som aldrig avtar
En inre oro konstant beredskap
Det här är min vardag det här är mitt liv!!
Botten är nod flaskan är tom ljuset har slocknat.
Ingen väg framåt inget hop.
Ingen luft ingen andning ingen framtid
Tillbaks på ruta ett igen!
För långt gånget
För många år har passerat
Ett mönster som inte har brutits
Ingen trygghet ingen tillit
En förbrukat själ ett bort kastat liv
Endast ångest och rädsla består
Vad hände?
Vad gick så fel
Vad skrämde dig så mycket
Att du vände ryggen mot världen
Isolerade dig och stängde in dig själv
Vem orsakade dig all smärta
Vem tog all din glädje din värme
Vem släkte din inre glöd vem krossade dina drömmar
Vem tog din framtid!!
Vem skapade all ångest all denna rädsla
Vad var det som hände dig?
Ständig beredskap skräckslagen förvirrad.
Det skakar i varje muskel varje nerv
En ständig kombination av rädsla och ångest.
Ingen sömn ingen vila
Blödande ögon värkande kropp
Jag är min egen värsta fiende!
Ännu en sömnlös natt!
Frustrerad utmattad helt uppgiven
Allt bränsle är slut förbrukat
Så tom så orkeslös så fysiskt svag
Ångesten har tagit ut sin rät
Just another sleepless night!!
Jag minns inte hur!
Det känns att känna en inre frid
Jag har glömt bort känslan av glädje
Hur det känns att njuta av lugnet
Att leva för dagen och inte oroa sig för morgondagen
Jag minns inte längre hur det känns att leva
Utan ångest och konstant oro!!
Allt rasar samman!
Det finns inget kvar inget ljus ingen glädje.
Uppslukad av mörker, sluten och känslokall.
En tom skepnad uppgiven liv lös.
Så hjälplös så vilsen
Hjärnan går på hög varv
Jag kan inte sova får ingen ro
En konstant dimma trött och sliten
Svag, orklös kroppen funkar inte
Det går inte längre inget funkar
Jag får ingen sömn ingen vila
Jag drunknar jag kan inte andas.
Väggarna krymper dom kommer närmare.
Från ingenstans kommer allt paniken ångesten
Det finns ingen hjälp inget skydd
Jag drunknar jag kan inte andas
Tiden tickar, tar slut, ingenting är allt du får
Jag är inte en del av detta!
Jag är inte en del av din missuppfattning
Det var aldrig jag, det var alltid du!!
Jag ser ingen lösning bara förvirring
Hur kan du fortfarande vara så blind?
Tiden är ute!! och du misslyckades igen
Din lösning bara skapar mer förvirring!!
Så tröt!
Fångad i en spiral av ständig ångest.
Så tröt på alla tankar alla känslor.
Uppgiven och trasig. Fysiskt och mentalt nerbruten.
Så tom och vilsen Jag ser ingen början jag ser inget slut.
Dagar passerar
Månader blir till år
Inget händer inget förändras
Det går inte framåt det leder ingenstans
Ingen hjälp inget stöd
Inget liv ingen framtid
Ett liv på insidan av ett mörkt rum
Räd för världen räd för människor
Där siter han ensam i mörkret
Utan framtid utan möjlighet att leva ett normalt liv
Mörkret sluter sig
Rädslan och ångesten växer
Jag gräver min egen grav!
Jag ser inget ljus det blir bara mörkare
Desto djupare jag gräver desto djupare faller jag
Jag är fast här i mörkret instängd och räd!
Who is that staring at me Blood red eyes a soulless smile so familiar!! So twisted and tormented I see the fear, the scars, the smell of dec...
