Leta i den här bloggen

fredag 24 juli 2020

Somebody save me!


Jag vill inte ta mitt eget liv. Jag vill inte drunkna i ett hav av ångest. Jag kan inte fortsätta att skada mig själv. Jag kan inte längre leva med rädslan paniken allt som bubblar under ytan. Alla tårar alla skrik alla mardrömmar dom konstanta minnes bilderna. Jag kan inte leva jag vet inte hur det finns ingen utväg. Det tar aldrig slut en konstant smärta sår så djupa som aldrig läker kväda skrik. Jag drunknar jag kvävs av tårar som aldrig kommit ut. Jag kan inte gråta jag kan inte skrika jag kan inte ventilera  jag kan inte släpa taget allt siter fast så djupt rotat på insidan. Där ingen ser eller hör alla skrik på hjälp! somebody save me

My disease is me!


My disease is me my myself and i. Self inflicted pain to numb the invisible scars. It hurts every second every minute. Wounds that never heal Emotionally scarred for life. My disease is me

RIght now!

What the hell !

Who is that staring at me Blood red eyes a soulless smile so familiar!! So twisted and tormented I see the fear, the scars, the smell of dec...

I am what i am!