Fångad och isolerad så ångestfyllt så räd förvirrad uppgiven,
Ingen hör mig ingen ser mig ingen förstår mig.
Jag är och förblir instängd och isolerad på insidan av mig själv.
Jag är inget jag finns inte jag fick aldrig leva känna trygghet glädje längtan eller hopp.
Jag stängde ner låste in allt på insidan. Lärde mig att undvika smita rymma från allt.
Lämna allt bakom mig. Ett liv konstant på flykt från mig själv.
Allt för att slippa känna åter uppleva den inre smärtan all ångest och rädslan.
Jag är fortfarande det lilla barn som vägrade gå ut!
skrikande och gråtande jag siter fortfarande kvar på den plats där allt började.
