Jag är en katastrof ett minfält en tickande bomb.

Jag är en katastrof ett minfält en tickande bomb. En fara för mig själv. Räd för mina egna tankar räd för alla förträngda och instängda minnen. Räd för att tappa greppet kontrollen. Räd för att jag inte ska orka stå i mot den inre kampen för att ta mig igenom dagen. Jag slår mig själv skadar mig själv för att lindra smärtan ångesten paniken dom kontanta blixtrande minnes bilderna Av fysisk och psykisk misshandel övergreppen. Sår så djupa så känslomässigt skadad. Så uppgiven och räd. Jag är en katastrof ett minfält en tickande bomb.

Jag siter fortfarande kvar på den plats där allt började!

Att ständigt leva på insidan. 

Fångad och isolerad så ångestfyllt så räd förvirrad uppgiven,  

Ingen hör mig ingen ser mig ingen förstår mig. 

Jag är och förblir instängd och isolerad på insidan av mig själv. 

Jag är inget jag finns inte jag fick aldrig leva känna trygghet glädje längtan eller hopp. 

Jag stängde ner  låste in allt på insidan.  Lärde mig att undvika smita rymma från allt. 

Lämna allt bakom mig. Ett liv konstant på flykt från mig själv. 

Allt för att slippa känna åter uppleva den inre smärtan all ångest och rädslan. 

Jag är fortfarande det lilla barn som vägrade gå ut! 

skrikande och gråtande jag siter fortfarande kvar på den plats där allt började.