Vem är gestalten monstret som tog mitt liv!

Varje gång jag försöker öppna upp. 

Så slår det tillbaks. Hårdare och hårdare för varje gång. 

En kedjereaktion en explosion av känslor jag inte vill känna. 

Mörkret sluter sig det slukar mig. Det tar över jag förlorar fotfästet. Jag faller djupare och djupare. 

Minnes bilder tankar känslor så intensiva så ångest fyllda och skrämmande. 

Det konstanta eviga sökandet efter svar. Efter vad vem varför! 

Det svarta hållet som ständigt förtär slukar mig som äter mig levande. 

Vem vad är det som ständigt smyger runt i skuggorna. 

Vem är gestalten monstret som tog mitt liv krossade mig slet mina sinnen känslor i bitar. 

Somebody save me!

Jag vill inte ta mitt eget liv. Jag vill inte drunkna i ett hav av ångest. Jag kan inte fortsätta att skada mig själv. Jag kan inte längre leva med rädslan paniken allt som bubblar under ytan. Alla tårar alla skrik alla mardrömmar dom konstanta minnes bilderna. Jag kan inte leva jag vet inte hur det finns ingen utväg. Det tar aldrig slut en konstant smärta sår så djupa som aldrig läker kväda skrik. Jag drunknar jag kvävs av tårar som aldrig kommit ut. Jag kan inte gråta jag kan inte skrika jag kan inte ventilera  jag kan inte släpa taget allt siter fast så djupt rotat på insidan. Där ingen ser eller hör alla skrik på hjälp! somebody save me