I botten av en flaska.

Rädslan för att falla tillbaks! Alla dessa djävla minen. På mindre en ett år rasade hela min värld sönder. Min räddande ängel dog Den jag älskade krossade mitt hjärta sviken bedragen En härva av lögner och svek. Otrogen med en arbetskamrat. Jag förlorade dröm jobbet på grund av deras svek. En vän tog sitt liv av samma djävla anledning otrohet. Min syster triggade i gång alla mardrömmar all ångest och all smärta alla övergrep. Alla djävla minnen som ständigt förföljer mig. Kaos mera kaos! Minna vänner försvinner lämnar mig i ett läge där jag pendlar mellan liv och död. Dom är där dom ser hur jag står på en balkong utan räcke. Hur jag vaggar fram och tillbaks på kanten med armarna utsträckta redo att släpa greppet och falla. Den enda vän jag hade kvar var flaskan. Jag kämpade med all kaos jag försökte förstå. Jag hade inget kvar bara tomheten och ensamheten. Alla tårar smärtan all djävla ångest. Jag försökte få hjälp Allt blev bara värre som ett skenande tåg. Det enda som lindrade allt var den där djävla flaskan alkoholen. Demonen som tog över mitt liv. Jag kunde inte handskas med allt. Men ingen fanns där bara ångesten och all demoner. Som jagade mig slet i mig krossade mig. 7år av mitt liv försvann i boten av en flaska fångad och instängd i ett rus utan slut. Konstant redlöst berusat dag ut och dag in. Jag kunde inte sluta jag kunde inte nyktra till även om jag ville. När jag försökte kom allt flashbacks tillbaks både värre och starkare. Så hårda och brutala att jag inte stod ut. Sen kom nästa djävla smäll Anna dog min tvilling själ min syster mitt allt. Den enda jag hade kvar! Minns så djävla väl den där kvällen. Hör fortfarande ringklockan hör fortfarande dom där djävla orden. Ser fortfarande personerna som står där i dörren. Deras tomma kalla blickar. Tre ord så förödande så vidriga så ångest fyllda vill bara skrika. ANNA ÄR DÖD!  Där står man med gråten i halsen den skenande paniken kan inte får inte vara sant. Inte Anna God help me! Dom går dom lämnar mig slår igen dörren utan att se tillbaks inga ord ingen förklaring. Bara tre ord inget mer. Djävla idioter! Paniken skenar ångesten tar över. Jag ser flaskan jag ser tabletterna jag vill inte mer jag står inte ut. Jag sveper ner tabletterna med en liter hembränt. Så tom så kall vill bara bort från allt. PANIK Jag vill inte dö ångrar mig tvingar mig själv att spy gång efter gång. Så vilsen så ensam så djävla tom  jag vill inte dö jag vill bara leva. Detta helvete måste få ett slut! Jag försöker ensam kämpa mig igen om allt. Jag portar mig från alla krogar. Undviker allt och alla isolerar mig mer och mer. Försöker få någon slaks ordning i all kaos. All ångest paniken och rädslan för att falla tillbaks. Jag vill aldrig mer vandra den tomma övergivna vägen igen. Jag vill aldrig mer se den demonen i ansiktet. Aldrig mer drunkna i botten av en flaska.

En mardröm som bara kryper närmare

Hur vet man om det är ett virus som bitigt sig fast! Eller sviterna av en kropp i förfall. En söndertrasad sliten och fysiskt misshandlad kropp. En långsam och smärtsam tortyr en resa utan slut. En ond cirkel som inte bryts. I en värld så hård och kal. En kamp mot både tid och rum. Hör tickandet känner hur tiden börjar ta slut. det närmar sig. Det kommer det är på väg det väntar runt hörnet. Närmare och närmare det finns ingen ut väg ingenstans att fly. På väg mot platsen domen. Ett hus i lågor så ångest framkallande. Vill inte dit vill inte tillbaks! En hemsk känsla så skrämmande så verklig kan inte styra eller kontrollera den stigande oron stressen, ångesten och paniken som sakta tar över. Finns inget stop inget som lindrar inget som hjälper. Det ökar dag efter dag. Så hjälplös så sårbar har ingen kontroll kan inte styra mitt eget liv. Fångad och fängslat fast i ett grepp misshandlad förödmjukad och kränkt. Av ett system en ond cirkel där andra har kontrollen över mitt liv. Snart står man där utan inkomst utan hem. En mardröm som bara kryper närmare och närmare för varje dag.