Leta i den här bloggen

fredag 31 juli 2020

En mardröm som bara kryper närmare


Hur vet man om det är ett virus som bitigt sig fast! Eller sviterna av en kropp i förfall. En söndertrasad sliten och fysiskt misshandlad kropp. En långsam och smärtsam tortyr en resa utan slut. En ond cirkel som inte bryts. I en värld så hård och kal. En kamp mot både tid och rum. Hör tickandet känner hur tiden börjar ta slut. det närmar sig. Det kommer det är på väg det väntar runt hörnet. Närmare och närmare det finns ingen ut väg ingenstans att fly. På väg mot platsen domen. Ett hus i lågor så ångest framkallande. Vill inte dit vill inte tillbaks! En hemsk känsla så skrämmande så verklig kan inte styra eller kontrollera den stigande oron stressen, ångesten och paniken som sakta tar över. Finns inget stop inget som lindrar inget som hjälper. Det ökar dag efter dag. Så hjälplös så sårbar har ingen kontroll kan inte styra mitt eget liv. Fångad och fängslat fast i ett grepp misshandlad förödmjukad och kränkt. Av ett system en ond cirkel där andra har kontrollen över mitt liv. Snart står man där utan inkomst utan hem. En mardröm som bara kryper närmare och närmare för varje dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

RIght now!

What the hell !

Who is that staring at me Blood red eyes a soulless smile so familiar!! So twisted and tormented I see the fear, the scars, the smell of dec...

I am what i am!