Så djupt rotat så många år en evig kamp för att överleva. Ett liv speglat av ångest rädsla panik. En ständig längtan efter att få dö. Skadad från start förbrukad och söndertrasad ett barn utan hopp glädje ingen trygghet. Stängde ner stängde av låste in allt. En evig flykt från allt och alla. Konstant på vakt! Minsta lila ljud minsta lilla rörelse utlöser känslor tankar jag inte vill känna. Har aldrig känt mig trygg eller säker en konstant rädsla en växande panik för att släpa in eller komma för nära. Räd för minna egna känslor räd för att bli sårad och övergiven. Räd för att allt ska bubbla upp komma tillbaks krossa mig. Har gång på gång lämnat allt och all. Gång på gång har jag skadat och sårat mig själv. Allt för att komma bort från demonerna som ständigt hemsöker mig. Men dom finns där dom kommer alltid tillbaks jag kan inte fly jag kan inte gömma mig. Det siter fast det tar aldrig slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar