Leta i den här bloggen

fredag 31 juli 2020

Varför räddade ingen mej?


Min barndom var en mardröm! Som ständigt kommer tillbaks 

Jag minns allt som om det var igår. Alla ord Jag minns hur ni skrek och gapade 

Jag minns skräcken, rädsla som höll mig vaken. Alla nätter sittande i en garderob. 

Isolerad och instängd i mig själv. Jag minns blodet, tårarna, rädslan. 

Den ständiga paniken, ångesten, gråtande allt skrikande. Varför såg ingen? 

varför räddade ingen mej!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

RIght now!

What the hell !

Who is that staring at me Blood red eyes a soulless smile so familiar!! So twisted and tormented I see the fear, the scars, the smell of dec...

I am what i am!