Jag minns allt som om det var igår. Alla ord Jag minns hur ni skrek och gapade
Jag minns skräcken, rädsla som höll mig vaken. Alla nätter sittande i en garderob.
Isolerad och instängd i mig själv. Jag minns blodet, tårarna, rädslan.
Den ständiga paniken, ångesten, gråtande allt skrikande. Varför såg ingen?
varför räddade ingen mej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar