Rädslan oron den konstanta paniken! Kan inte äta sova eller överhuvudtaget få någon ro eller paus. Jag ser honom jag hör hans skrik. Jag ser hur han tar sitt liv instängd och isolerad i ett mörkt rum. Så hjälplös så ensam så övergiven och vilsen. Ett söndertrasad barn krossad av ett samhälle som inte ser eller förstår. Att rädslan oron och den konstanta paniken sakta men säkert tar hans liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar