När varken orken eller energin finns kvar

När varken orken eller energin finns kvar. Alla batterier är för länge sedan tömda. Man står på knä och försöker vara stark. Man kämpar dag och natt. men når aldrig fram. man går i cirklar räd för att förlora det lilla som finns kvar. Bara att bita ihop och kämpa mot ett mål som värkar omöjligt att nå. men någonstans i allt mörker lyser glöden och viljan Men rädslan tar allt för lät över. När tilliten brister och orden försvinner.

Är du så blind så djävla korkad?

Förstår du vet du vad jag menar! 

Ser du inte hör du inte. Är du så blind så djävla korkad. 

Hur tänker du. Förstår inte det går inte in. Som att prata med en djävla mur! 

Vill bara krossa hela skiten slå mig fri. Vill bara bort från allt lämna allt bakom mig.

Jag skriker jag slår jag sparkar jag kämpar. Jag krossar mur efter mur. 

Jag stannar inte jag biter i hop. Varje instinkt alla signaler skriker nej stanna upp. Finns inget STOP! 

Så räd så sårbar. Så vilsen. En miljon känslor på en och samma gång. 

Kan inte skilja den ena från den andra. Panik, ångest, rädsla, sorg. 

Tårarna faller jag skakar jag skriker. Jag gråter allt på en och samma gång. 

Så många trasiga krossade drömmar. Så många minnen så svarta och skrämmande. 

Alla sår alla sömnlösa nätter alla mardrömmar. Allt på en och samma gång. Jag kan inte stanna upp. 

Måste bita i hop och krossa den här djävla muren. Som hindrar mig från att våga känna leva älska. 

Så förstå mig se mig. Hör mina skrik se mina tårar. Se mig!