Det svåraste är att acceptera inse och förstå. Hur stor skada denna resa har påverkat. Hur den har brutit ner förintat den jag en gång var. Att öppna ögonen och se det tomma skall den själs lösa figuren. En reflektion en spegelbild. Så tom så skrämmande och överväldigad. Så vilsen förvirrad. Den jag ser är inte jag. Jag ser en gammal sliten och dyster gestalt så tom och grå. Inga färger ingen värme. En glädjelös livlös en gestalt en levande död. Utan energi tömd på allt så tom och orkeslös. Så vilsen förvirrad så räd för framtiden. Måste försöka acceptera allt! Ta in allt bearbeta anpassa. mina dagar mitt liv efter denna förödande resa. Inse att jag inte längre kan springa runt och dansa i regnet jaga fjärilar. Vara en virvelvind en orkan. Stormen är över batteriet är tömt bränslet är slut. Det kommer aldrig fyllas aldrig bli helt eller fullt igen. Jag måste lära mig leva efter helt nya spelregler anpassa min vardag. En balans gång mellan ork och villa. Hur accepterar man hur förstår man hur går man vidare. Hur släpper man bilden av sig själv den man var den som aldrig stannade upp. Full av ork, energi ett yrväder utan stop. Till den vandrande döda! En energi lösa person utan ork så tom tömd på allt. Ingen ork ingen energi ett tomt skal. Jag vill bara veta, försöka att förstå. Att drömmen är krossad! Hur accepterar man hur förstår man att inget någonsin kommer att bli som för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar