Leta i den här bloggen

onsdag 22 april 2020

Så arg på mig själv!


Så arg på mig själv! Så besviken och uppgiven får inget gjort inget funkar. Allt har fallit samman alla murrar har rasat. Ett stort svart hål så djupt och tomt en isande kyla har bitit sig fast. Min tryga och säkra plats har blivit min värsta mardröm. En cell ett fängelse en ödslig och övergiven plats. En plats jag inte längre kan kalla ett hem. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

RIght now!

What the hell !

Who is that staring at me Blood red eyes a soulless smile so familiar!! So twisted and tormented I see the fear, the scars, the smell of dec...

I am what i am!