Skuggorna förföljer mig! Jag hör fotsteg jag ser siluetter.
Dom jagar mig plågar mig sliter mitt hjärta i miljoner bitar.
Jag hör hans viskningar hans skrik på hjälp ingen hör ingen ser.
Ingen som lyssnar eller förstår. Jag känner hans rädsla hans ångest.
Så hjälplös så övergiven. Jag skriker jag gråter men inget lindrar smärtan.
Så outhärdligt! Ett lidande som aldrig tar slut. Ett rum utan liv så tomt och övergivet.
Rummet som gud glömde!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar