Jag behöver kaffe!

Vaknar upp med sviterna från gårdagen! 

Skakande stapplande tar jag mig upp. 

Mitt huvudet dunkar det värker i hela kroppen. 

Ingen balans ingen koordination . 

Hjärtat slår dubbla slag. Tung andning suddig syn. 

Bristande ork och ingen energi.  

På ben som knappt bär tar jag dagens första steg. 

Så svag  så uppgiven Jag behöver kaffe! 

Det här är mitt liv min verklighet!

Här kommer hypermanin och rastlösheten! 

Den tar över jag tappar kontrollen. Jag tappar greppet!

Jag kan inte stanna upp. Jag kan inte vara still. En känsla så overklig.

Så obegriplig och skrämmande att pendla mellan ångest och galenskapen. 

Att aldrig veta var eller när det slår till igen. En konstant rädsla en en inre oro,  

Jag kan inte längre styra eller kontrollera. Det slår hårdare och hårdare!

Avgrunden blir bara djupare och djupare. Perioderna blir längre ångesten blir starkare. 

Det slår så hårt och brutalt att jag inte kan andas. Jag får ingen luft jag kvävs inifrån.. 

Det här är mitt liv min verklighet! En konstant kamp för att över leva