I hate to say i told you so!

Varje ord jag sa varje känsla varje tanke. Nu kommer allt! jag sa redan från början. att detta skulle ta livet av honom krossa honom. Jag sa vad som skulle koma vart allt det här skulle leda. Ett stort svart håll ett mörker som slukar honom inifrån. Så uppgiven så räd. Så vilsen ser inget hopp inget ljus. Hör hans viskningar dom slår mig till marken jag står på knä jag ber till en gud som inte finns. En tom och kall värd utan medkänsla och utan förståelse. En värld som äter små barn och spyr ut dom ett samhälle där funktionshinder inte är acceptabelt. Dom misshandlar och vålat förintar och bryter ner. Dom krossar och stampar och slår. För alla ska vara och funka efter normen normalt. Normal vad fan är normalt ett ord jag hatar. Alla människor är unika. Alla har brister och fel. Rädslor och fobier, Ingen är fel fri. Så vad ger dom rätten att stämpla döma och förminska människor Sätta diagnoser.
Vad ger andra rätten att säga vad som är normalt. Vet inte hur jag ska reagera eller tänka. För inget av det här är normalt! Inget är normalt när ett barn vill ta sitt eget liv så tomt och kallt en kyla som etsar sig fast så djupt så smärtsamt. Går inte ens att förklara den rädslan som bitit sig fast. I hate to say i told you so!

Live to fight another day!

Undvek första slaget! Ingen seger. Lika vilsen lika förvirrad. Förstår fortfarande inte vad som händer. Kan inte i mina vildaste tankar en se vad som väntar runt hörnet. Jag förstår inte. Jag hör allas ord allt dom säger. Tomma ord utan mening så kalla och sårande. Dom skär i mig dom sårar mig, Jag försöker förklara försöker få alla att första. Att inget av det stämmer inget av allt är rät. Det ni begär av mig. Är inget jag kan! Be mig inte ljuga be mig inte ens försöka förklara något jag inte förstår eller kan. Så vilsen och förvirrad i ett samhälle som inte förstår eller accepterar olikheter. Jag står på mina knän. Et under att jag ens orkar kämpa vidare. Varje dag är en kamp mot klockan tiden rinner i väg. Hur ska jag få dom att förstå. Få dom att lyssna. Att se att denna vägen bara kommer att förvärra en redan dålig situation. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det som begärs av mig, Jag ska lära honom att förstå. Är precis allt jag inte kan eller förstår! Så varför i helvete spärrar ni inte in mig! Jag är inte social jag är inget flock djur jag siter inte i en bur.  Jag funkar inte era normer. Jag tänker inte som ni. Jag passar inte in i era gråa och trista liv. Jag kan inte anpassa mig jag kan inte låsa in den jag är för att funka i det som alla ser som normalt. Att låsa in och stänga in allt för att passa in gör bara mer skada en nytta. Vi är människor inga djur. Som Man kan stänga in låsa in. Träna programmera om. Förändra eller ändra till att utföra era trick. Tvingas till situationer och miljöer, Platser lokaler, jobb. Människor allt för många saker som för er är normala. Vi är människor individer vi har känslor. Se oss hör oss lär er förstå. Tvinga os inte att bli något vi aldrig kan bli. Var finns med mänskligheten var finn  rätten till att vara annorlunda. En tänkare en drömmare. Dom där djävla orden anpassa er. Det blir lättare och bättre desto mer man övar: Dra åt helvete ni har ingen aning. Det blir aldrig bättre det blir aldrig enklare. Det blir bara mer hanterbart. Så många faktorer som spelar in ork energi. Hur mycket vad. Desto mer desto värre blir allt. Så säg inte dom där djävla orden För du kommer ändå aldrig att förstå.