Varje ord jag sa varje känsla varje tanke. Nu kommer allt! jag sa redan från början. att detta skulle ta livet av honom krossa honom. Jag sa vad som skulle koma vart allt det här skulle leda. Ett stort svart håll ett mörker som slukar honom inifrån. Så uppgiven så räd. Så vilsen ser inget hopp inget ljus. Hör hans viskningar dom slår mig till marken jag står på knä jag ber till en gud som inte finns. En tom och kall värd utan medkänsla och utan förståelse. En värld som äter små barn och spyr ut dom ett samhälle där funktionshinder inte är acceptabelt. Dom misshandlar och vålat förintar och bryter ner. Dom krossar och stampar och slår. För alla ska vara och funka efter normen normalt. Normal vad fan är normalt ett ord jag hatar. Alla människor är unika. Alla har brister och fel. Rädslor och fobier, Ingen är fel fri. Så vad ger dom rätten att stämpla döma och förminska människor Sätta diagnoser.
Vad ger andra rätten att säga vad som är normalt. Vet inte hur jag ska reagera eller tänka. För inget av det här är normalt! Inget är normalt när ett barn vill ta sitt eget liv så tomt och kallt en kyla som etsar sig fast så djupt så smärtsamt. Går inte ens att förklara den rädslan som bitit sig fast. I hate to say i told you so!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar