Rätten att vara annorlunda. Tomma ord utan mening. En värld där ingen ser eller förstår. Dom osynliga människor: Dom som inte passar in i malarna. Dom som inte hörs eller syns. Ett dolt handikapp. Inte något jävla funktionshinder! Ge oss stöd uppmuntran. Se våra styrkor inte våra svagheter. Försök inte bota något som inte går att bota. Vi är inte sjuka! Vi är inte korkade, lata eller ett hinder. Det är det här samhällets upp byggnad och struktur. av hur allt ska funka, vara och tänka. Ett samhälle där all fostras att gå i samma spår. Enkelspårigt och fyrkantigt. Gråt och trist! Vi är inga hinder se oss. Vi trivs inte i stökiga miljöer. Med för mycket människor. Överkänsliga mot ljud, lus och dofter plus andra stimulanser. Det tar för mycket ork och energi. Man tappar fokus på i stort sätt allt. En över stimulerad hjärna som går på högvarv finns inget STOP! Behovet av egen tid stänga in sig. Åter hämta lada om batterierna. Sen kasta sig tillbaka ut i skiten Om och om igen! I jobb, skolan, sociala situationer. Dränera tömma gång på gång. Dag ut och dag in år efter år. En tragisk verklighet för os med Autism, asperger, adhd! Så snälla försök att förstå vi är inga funktionshinder. Ett samhälle som bara ser våra svagheter inte alla våra styrkor. Vore bättre man var alkoholiserad narkoman! Eller ha ett synligt handikapp. Då skulle det vara okej. Alla skulle förstå. Att man inte kan kränka, håna eller förnedra. Mänskliga rättigheter vilket jävla skitsnack! Vi dom osynliga människorna Inge ser eller förstår. Ge oss rätten att få vara och fungera annorlunda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar