Allt jag rör vid allt jag gör faller samman. Siter här med en biter efter smak. Känner hur hatet ilskan bara skenar. Mardrömmen har blivit verklighet. Finns ingen väg att trassla sig ur ingen stans att fly. Jag kan inte rädda honom jag kan inte få allt att försvinna. Måste tränga ner allt stänga in alt ännu en gång. Inom bords rasar jag samman jag faller. Försöker se honom i ögonen utan tårar utan rädsla. På torsdag kommer dom på torsdag sliter dom bort dig från mig. Bort från tryggheten bort från den enda som funnit för dig. Den ända som kämpat år efter år för att få alla att förstå och lyssna. Jag ser hans blick jag ser hur han faller jag ser hur han sjunker i hop. jag hör hur han skriker inombords. Jag hör dom där orden dom krossar mitt hjärta sliter min själ i bitar. Dom där orden ingen vill höra. Sitt eget barn säga. Dom där orden kommer förevikt att eka i min redan sönder slitna hjärna. Finns inget jag kan göra ingen som vill lyssna eller förstå. bara ekot av orden jag aldrig ville höra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar