Måndag! Två steg fram ingen ide att se tillbaks. Dags att rensa ur garderoben.
Släppa greppet om mörkret som rotat sig så djupt fast i min sönder trasade själ.
Släppa in ljuset värmen kärleken. Inga mer tårar inga mer skrik.
Det kommer att bli en hård kamp en lång slingrig väg ut. Har alltid trott att jag var stark.
Jag är inte stark! Är en överlevare inte ens det! Har varit död och vilsen under så många år.
Beroende av människor idioter som bara får mig att lida och minnas allt.
Dom som skapade den rädda lilla pojken som aldrig växte upp.
Fast i ett mönster och beroende av mina egna demoner.
Fast i ett liv utan att leva så räd för att släppa in så räd för att bli sviken sårad och övergiven igen.
Räd för att älska och bli älskad så räd för mig själv.
Aldrig mer allt slutar här där allt börjar igen två steg fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar