Ridån faller!

Allt faller samman! Den här dagen har jagad mina drömmar i år. Hur ska jag kunna se honom i ögonen. Hur ska jag kunna säga dom där orden. Så trasig så krossad. Vill bara försvinna lämna allt. Vill inte vara här kan inte vara här, Måste bort måste fly. Vill slå sönder hela lägenheten vill krossa allt. Kan inte handskas med alla känslor som kommer på en och samma gång. Jag står inte ut jag klarar inte mer. Så räd för vad som kommer. Så vilsen. Jag skakar jag gråter jag skriker. Men inget kommer ut allt siter fast inuti. Inlåst och isolerad i mig själv. Så översvämmat så fullt. Jag drunknar jag går under. Så räd för reaktionen som kommer så räd för den kedjereaktion. Svallvågen tsunamin. När allt brister när explosionen av alla känslor som stampats, tryckts, slagits ner. När allt kommer på en och samma gång. Det finns inget skydd det finns ingen hjälp. Det finns bara tomhet och ensamhet kvar. Så hur ska jag kunna se honom i ögonen utan att  rasa samman falla sönder. Hur ska jag hålla allt inne måste vara stark måste bita i hop. Måla upp en bild en falsk illusion. På med masken igen. Visa inget känn inget. Spela en falsk oäkta karaktär kopierad och väl inlärd från grunden. En dålig b film in lärd och repeterad. Så progranerad så väl spelad. Ett skåde spel värd en Oscar. En sita roll en sista karaktär. Innan ridån faller!