Illusion!

Vi var starka vi var envisa. Vi hade drömmar vi hade et liv. Du var värmen i mitt hjärta. Du var den som fick mig att älska att leva. du gav mig glädje du gav mig allt. Men på vägen gick vi vilse. Vi tappade greppet. Vi tappade allt. Du slöt dig mer och mer. du låste mig ute. Du stängde alla dörrar. Du stängde ner allt. Solen slocknade ljuset försvann. Glädjen och värmen tynade bort. Ett tomt skal så sårad så övergiven. Alla svek alla lämnade dig. Människor kom och gick ingen såg dig ingen fångade upp dig. Ingen lyssnade . Dina ord din röst blev aldrig hörd. Du förstod aldrig att du var tvungen att prata säga allt själv. Jag försökte få dom att höra din stämma se din underbara utstrålning. Din inre glädje som döljer sig djupt där inne din längtan. Dom såg bara mig dom krossad mig gång på gång dom tömde mig dom åt mig levande. Jag hör dina ord jag såg dina blickar jag förstår jag vet. Men ingen lyssnar ingen förstår. Så blinda så döva så fyrkantiga. Så insnöade i ett spår som aldrig kommer att funka. Det är så lät att se vad man vill se. Bygga en bild en falsk illusion. Dom ser inte övertrampen, misstagen dom ser inte hur du kämpar . Dom ser barra mig Dom ser backsidan av min funktions nersättning. Dom ser stressen dom ser paniken rädslan. Dom dömer mig dom ser problemet i mig. Så blinda så djävla korkade.  Dom ser dig inte dom förstår dig inte. Du hade livet framför dig. Du hade allt men allt togs i från dig alla svek och lämnade dig ensam kvar. Övergiven vilsen och sårad. Ett barn en underbar människa. Varför lämnade alla dig. Inget barn ingen människa förtjänar att bli sviken och övergiven av allt och alla. Jag älskar dig jag kommer aldrig att svika eller över ge dig. Jag kommer att kämpa jag kommer aldrig att ge upp.