Leta i den här bloggen

lördag 21 mars 2020

Vi är två liv förenade i ett!


Kudden min värsta fiende!
Kan inte sova får ingen villa allt snurrar. Alla ord alla tankar alla bilder, Försöker sortera allt. Försöker få struktur och ordning i all kaos som pågår inuti mitt huvud. Två sidor av samma mynt. Två liv sammanflätade två resor. Allt på en och samma gång försöker få fram allt få folk att lyssna.
Möten efter möten där ingen förstår Ingen villa ingen paus. Försöker stänga in allt sita stil låsa mig fast i dom där stolarna. Folk stirrar dom dömer mig. Jag vill bara ut komma bort från skiten. Men måsta sita där bland människor som inte ser mig inte förstår mig. Dom ser baksidan av min asperger.paniken rastlösheten och rädslan. Försöker prata försöker hålla en röd tråd. Men enda sätet att få ut allt blir explosion av osammanhängande ord. Kan inte stoppa det kan inte styra det, finns ingen on eller off knapp! Där två livs resor kommer ut från alla hål och kanter både upp och ner fram och tillbaks, hit och dit och lite över allt på en och samma gång. Hur får man människor att förstå. Att min hjärna inte funkar som deras. Jag kan inte hjälpa det jag kan inte styra det jag kan inte hindra det. Jag är inte sjuk jag är inte galen.Jag är inte liv räd för världen. Så kränkt så förnedrad gång på gång under denna resa. En ensam och hård resa genom ett helvete som ingen förstår. Det mest skrämmande är att jag kämpade och gick sönder för att få en diagnos. Jag klampade igenom eld och lågor  så fokuserad på att nå fram. För vad en falsk illusion en förhoppning om att dom äntligen skulle fata och förstå nääääääää! Blev bara värre. Kände mig helt idiot förklarad från allt och alla. Helt plötsligt var jag inte jag utan en diagnos. Som inte kunde sköta eller göra något, Snacka om att få en kniv in hugen i ryggen igen. En resa igen ska behöva utstå eller gå igenom. Här är vi två som ingen förstår! I en värld där inte ens människor med både erfarenhet och utbildning förstår. Eller visar hänsyn eller respekterar. Är skrämmande när man blir kränkt av personer och människor som jobbar dagligen med personer inom autismspektrumtillstånd! Så tro aldrig att ni förstår eller kan förstå. Så döm aldrig kränk aldrig. Vi är människor vi har känslor vi lider vi gråter och skriker i det tysta. Snälla ta inte mitt barns liv Vi är två liv förenade i ett.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

RIght now!

What the hell !

Who is that staring at me Blood red eyes a soulless smile so familiar!! So twisted and tormented I see the fear, the scars, the smell of dec...

I am what i am!