En raritet inte en i mängden svårtillgänglig som bara finns där
Utan att synas utan att höras Så vem är jag vad är jag finns jag existerar jag överhuvudtaget?
Jag står där ensam och orörd jag passar inte in i deras gråa lila värld Jag är den alla ser men ändå ser ingen mitt riktiga jag. Dom ser bara den dom skapat varför kan dom inte se mig den jag är Varför ser dom bara vad dom vill se. Varför ser dom inte mig
Jag kommer aldrig att få ligga på den plats jag hör hemma Jag kommer aldrig att få känna nålen sakta glida över min nakna yta. Jag kommer aldrig bli rörd av dom händer som en gång hittade mig
Ständigt instängd i ett omslag inplastad och isolerad i mitt eget lilla privata helvete Dömd till tystnad dömd att stå i skuggorna av alla andra. För ingen lyssnar på mig ingen ser mig. i deras ögon är jag ingenting: Dom skrattar åt mig dom hånar mig
Så varför kan jag inte bara vara en i mängden?
Vem gav dom rätten att döma mig vem lade mitt liv i deras händer,
Vem gav dom rätten att göra mig till något jag inte vill vara
Här står jag och samlar damm dag efter dag månad efter månad år efter år.
Jag står här bland hundra andra ändå känner jag mig ensam och utanför
Men i mina drömmar är jag en i mängden en av alla andra.
Jag är inte ensam och isolerad plasten är sönder min fångenskap är över
Jag känner hur jag lever jag känner hur jag åldras
Jag älskar att liga där på skivtallriken. jag snurrar ut ur min fångenskap jag snurrar och snurrar
Jag ser inget slut jag är äntligen fri från min fångenskap som isolerat mig. Styrt min vilja att leva mitt eget liv som den jag är inte den dom skapade fri att säga och göra vad jag vill.
Jag är alldeles repig efter spåren an nålens berörande det låter som krossat glas när nålen dansar över min sönder repade och sargade yta Men jag njuter av varje sekund. Jag skakar jag vibrerar jag leveer jag njuter
Äntligen är jag bara en i mängden! Ingen raritet Jag är inte längre udda och svårtillgänglig
Jag är bara en helt vanlig LP bland hundra andra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar