När allt rasar samman! Där orden ekar allt upprepas om och om igen. Jag hör orden jag ser hans tomma blick det finns inget kvar. Inget ljus ingen glädje. Bara en tom skepnad så uppgiven så liv lös. Så uppslukad av mörker så sluten och känslokall. En skrämmande och mörk verklighet. En isande kyla en plågad och vilsen själ övergiven lämnad. På en plats där inget ljus når fram mörkret har tagit sitt grep. Så hjälplös så vilsen inlåst och isolerad av ett samhälle som inte ser förstår eller hör hans rop på hjälp.
