Jag kommer inte i håg jag minns inte.

Jag kommer inte i håg jag minns inte. Jag vet inte längre hur det känns. Finns ingen glädje ingen längtan inget hopp. Så tomt känslolöst ett tomrum så mörkt och kallt. Jagad av minnen så mörka så skrämmande. Sår som aldrig läker misshandlad utnyttjad förbrukar bortkastad och övergiven. Jag är fortfarande det lilla barn som stängde av allt låste in sig själv för att överleva. Ett liv som stannade upp ett liv som tog slut. Där mardrömmarna alla flashbacks minnen som sakta men säkert tar mitt liv. Mitt liv tog slut innan det ens han börja. 

Finns bara en utväg bara ett slut.

Pussel bitarna faller sakta på plats. Jag börjar förstå inse sanningen. 

Så fråga inte hur jag mår, fråga inte hur jag känner mig. Jag sitter fortfarande fast.

Instängd i en garderob. Jag kommer inte vidare jag kan inte ta mig ut. 

Jag lever inte här och nu. Jag siter fast på insidan av mig själv. En konstant mardröm.

Där allt upprepas om och om igen. Jag slår jag dunkar försöker stänga ner.

Få bort kaosen på insidan. Det skenar det växer finns inget som lindrar. 

Finns ingen stans att fly ingen säker eller trygg plats kvar. För många minnen!

För många sår för många utlösare som triggar allt. Finns bara en utväg bara ett slut.