Flashbacks!

Jag kan inte vet inte hur. Kan inte släppa taget vågar inte.  Så räd för att det ska ta mitt liv räd för att känslorna minnena alla sår all ångest ska krossa det lilla som finns kvar. Räd för att jag inte ska orka kämpa i mot min egen dödslängtan. Varje dag har blivit en inre kamp för att över leva ta mig igenom dagen. Ett ständigt inre krig som aldrig stannar upp det tar aldrig slut. Ett känslomässigt kaos där minnes bilder flashbacks som bara blir värre och värre. Jag ser skuggor jag hör ljud jag kan inte fokusera eller kontrollera det styr mig det har tagit över tagit greppet över mitt liv. Jag vandrar på en tun röd linje färdig att brista så räd för att det här är slutet så räd uppgiven för många minnen för många sår som aldrig läker det siter fast. Så djupt så långt in i min sönder trasade själ. Fast i ett liv jag inte vill leva 

Det siter fast det tar aldrig slut!

Så djupt rotat så många år en evig kamp för att överleva. Ett liv speglat av ångest rädsla panik. En ständig längtan efter att få dö. Skadad från start förbrukad och söndertrasad ett barn utan hopp glädje ingen trygghet. Stängde ner stängde av låste in allt. En evig flykt från allt och alla. Konstant på vakt! Minsta lila ljud minsta lilla rörelse utlöser känslor tankar jag inte vill  känna. Har aldrig känt mig trygg eller säker en konstant rädsla en växande panik för att släpa in eller komma för nära. Räd för minna egna känslor räd för att bli sårad och övergiven. Räd för att allt ska bubbla upp komma tillbaks krossa mig. Har gång på gång lämnat allt och all. Gång på gång har jag skadat och sårat mig själv. Allt för att komma bort från demonerna som ständigt hemsöker mig. Men dom finns där dom kommer alltid tillbaks jag kan inte fly jag kan inte gömma mig. Det siter fast det tar aldrig slut!