Jag vill inte att mitt förflutna ska bli min framtid

Jag vill inte att mitt förflutna ska bli min framtid. Jag måste hitta en väg ut bryta mig fri från mitt mentala fängelse. Från all rädsla all ångest. Försöka ta mig över alla hinder alla murar. Den inre labyrinten minfältet. Som blockerar mig hindrar mig från att leva. Som låser mig inne isolerar mig. Jag orkar inte leva med smärtan paniken den konstanta rädslan. Jag vill inte sitta fast i det förflutna. Jag måste våga öppna upp släppa ut allt ventilera. Bli fri från mardrömmarna flashbacksen. Så räd att jag inte ska orka räd för att förlora kontrollen. Räd för att bägaren ska brista.  

Vem är gestalten monstret som tog mitt liv!

Varje gång jag försöker öppna upp. 

Så slår det tillbaks. Hårdare och hårdare för varje gång. 

En kedjereaktion en explosion av känslor jag inte vill känna. 

Mörkret sluter sig det slukar mig. Det tar över jag förlorar fotfästet. Jag faller djupare och djupare. 

Minnes bilder tankar känslor så intensiva så ångest fyllda och skrämmande. 

Det konstanta eviga sökandet efter svar. Efter vad vem varför! 

Det svarta hållet som ständigt förtär slukar mig som äter mig levande. 

Vem vad är det som ständigt smyger runt i skuggorna. 

Vem är gestalten monstret som tog mitt liv krossade mig slet mina sinnen känslor i bitar.