Jag står här ensam i mörkret.
Väggarna kryper bara närmare och närmare
Skuggorna rör sig dom vakna dom lever
Gestalterna blir allt tydligare dom växer
Jag hör dom jag känner deras närvaro dom närmar sig
Luften tar slut jag kan inte skrika jag kan inte fly
Så rädd jag fortfarande instängd!
Rädd för att låta någon komma för nära.
Räd för närhet och ömhet! Rädd för att släppa taget
Rädslan sliter sönder mig! Jag stänger ut allt och alla.
Jag lämnar allt och försvinner. Ständigt på flykt från mig själv!
Vad letar jag efter, vad söker jag. Varför känner jag mig så ensam
JAG VILL UT! Jag vill fly från cellen som isolerar mig.
Fly från rädslan som låser in mig! Som hindrar, håller tillbaka mig.
Jag är siter fortfarande isolerad och övergiven i en garderob!
Who is that staring at me Blood red eyes a soulless smile so familiar!! So twisted and tormented I see the fear, the scars, the smell of dec...
