Varför sitter jag här ensam och tänker.
Varför fastnar jag i minnen som jag bara vill glömma
Desto mer jag försöker desto längre kommer jag från allt
Det snurrar snabbare och snabbare det blir bara värre
Varför sitter jag ensam med tårarna i halsen.
Varför gråter jag över en tid som inte längre existerar
Det som en gång var är ett bara bleknande minne av ett liv som rasade samman.
Så varför gråter jag fortfarande varför slutar tårarna aldrig falla?
Jag borde aldrig ha spela det här spelet!
Jag lekte med elden och brände mig på lågorna
Jag blev allt för sårbar! Jag tappade kontrollen.
Jag borde aldrig ha låtit någon komma för nära
Jag slösade bara bort dyrbar tid och offrade mig själv
Jag gav all jag hade att ge! Men fick ingenting tillbaka
Samma visa om och om igen! Känslan av att bli övergiven!
Inga fler spel inga fler lekar!
Who is that staring at me Blood red eyes a soulless smile so familiar!! So twisted and tormented I see the fear, the scars, the smell of dec...
