Leta i den här bloggen

måndag 17 augusti 2020

I'm so f*cked up!


 Så djävla arg på mig själv!

Jag ger upp jag vet inte om jag  ska skratta eller gråta.

Jag orkar fan inte det här mer jag måste bara bort från allt

Alla djävla känslor slår mig på en och samma gång.

Dom splittrar, krossar min hjärna i miljoner bitar. sliter sönder mina känslor 

Jag vet varken ut eller in! Allt bara snurrar Jag vill bara skrika.

Dunka huvudet mot väggen. Slå sönder krossa allt runt om kring mig.

Allt på en och samma djävla gång. Jag känner mig som ett monster. 

Så arg och förvirrad helt djävla hysterisk.

I'm so f*cked up!  

A dark place!


 stuck in a nightmare that never ends.

A dark place on the inside of my own head!

The darkest part of my brain. Where nightmares come true

A scary maze filled with doors. The smell of presumption and death

A place where every step feels like an eternity. Where time stands still

Behind every shadow behind every door hides a haunting memory

I am forced to experience everything over and over again

There is nowhere to run. Nowhere to take shelter or hide

I force myself forward out of pure survival instinct.

There is no other way out. You can only take one day at a time and fight to survive.

And hope and pray that you have the strength to get out alive!

RIght now!

What the hell !

Who is that staring at me Blood red eyes a soulless smile so familiar!! So twisted and tormented I see the fear, the scars, the smell of dec...

I am what i am!