Jag tror jag är beroende av smärta!
Jag minns inte sist jag kände värme eller glädje.
Tystade och kvävda skratt. Instängda tårar isolerade skrik!
Själv plågande tankar hemsökande minnen. Föder mitt självskadebetende.
Jag är beroende av mitt eget lidande. Jag är min egen värsta fiende!
Varje sekund varje dag!
Konstant beredskap, oro och den jävla stressen!
Känslan av att något är fel. Något håller på att hända.
Smaken av panik doften av ångest ligger i luften
Rädslan svävar runt som en dimma redo att sluka allt i sin väg
Tick, tick, det eviga tickandet! Som aldrig avtar.
En smärtsamma och oundvikliga väntan på samtalet!
Är det här dagen när allt är över. Är det här slutet?
Who is that staring at me Blood red eyes a soulless smile so familiar!! So twisted and tormented I see the fear, the scars, the smell of dec...
