Ännu en gång lurar jag döden!

Sätter mig på spåret med ett leende ! 

Tåget är på väg in. Alla skriker alla får panik. 

Jag bara skrattar  Jag hör tåget sakta komma rusande. 

Närmare för varje sekund. Jag ser deras blickar jag hör deras skrik.

Ännu en gång lurar jag döden. Fel räls fel spår!  

Känner hur tåget rusar förbi känner vibrationerna känner vind draget. 

Känner hur pulsen skenar.  En känsla av odödlighet! inget kan såra eller skada mig. 

Jag hör gråt jag hör skrik. Jag reser mig upp dansar vidare.

Utan att ens reflektera Över vad jag precis  gjort.

TVÅ STEG!

Måndag! Två steg fram ingen ide att se tillbaks. Dags att rensa ur garderoben. 

Släppa greppet om mörkret som rotat sig så djupt fast i min sönder trasade själ. 

Släppa in ljuset värmen kärleken. Inga mer tårar inga mer skrik. 

Det kommer att bli en hård  kamp en lång slingrig väg ut. Har alltid trott att jag var stark. 

Jag är inte stark! Är en överlevare inte ens det! Har varit död och vilsen under så många år. 

Beroende av människor idioter som bara får mig att lida och minnas allt. 

Dom som skapade den rädda lilla pojken som aldrig växte upp. 

Fast i ett mönster och beroende av mina egna demoner. 

Fast i ett liv utan att leva så räd för att släppa in så räd för att bli sviken sårad och övergiven igen. 

Räd för att älska och bli älskad så räd för mig själv. 

Aldrig mer allt slutar här där allt börjar igen två steg fram.