Så arg på mig själv!

Så arg på mig själv! Så besviken och uppgiven får inget gjort inget funkar. Allt har fallit samman alla murrar har rasat. Ett stort svart hål så djupt och tomt en isande kyla har bitit sig fast. Min tryga och säkra plats har blivit min värsta mardröm. En cell ett fängelse en ödslig och övergiven plats. En plats jag inte längre kan kalla ett hem. 

Jag Kan Inte Jag Måste!

Jag kan inte jag måste! Det här ingen lek inget spel. 

Jag måste börja jag måste sluta. Jag måste öppna jag måste stänga. 

Jag måste stanna kvar jag måste lämna allt. Jag behöver någon jag behöver ingen!

Jag behöver allt jag behöver ingenting! Jag har älskat jag har hatat. 

Nu har jag sagt allt men ändå ingenting öppnat allt och stängt allt.

Jag har gjort allt om och om igen. Jag måste men kan inte Jag vet inte hur!

Har aldrig lärt mig. Inga redskap ingen kunskap inget tålamod. 

Konstant rastlös rusande igenom livet,  Så många måsten så meningslösa obetydliga. 

Så krävande så slukande dom tar allt och ger inget tillbaks. 

Bara en djävla massa måsten som aldrig tar slut.