Me MySeLf AnD I A DiArY Of A MaDmaN!

måndag 17 augusti 2020

Feels so familiar an inner conflict between reason and emotion.

A struggle between time and space. is it real it's, is it true I do not know

Am I here or where am I? Am I sitting here right now behind the screen and writing.

Or am I back where it all started Drunk behind a typewriter.

With tears in my eyes drinking to forget. The same old memories that still haunt my dreams.

A feeling that time and space are intertwined. That i am stuck in a recurring nightmare

The strange feeling that history is constantly repeating itself.

A never ending story that constantly repeats. The same old shit just another day!

En resan utan lyckligt slut!

En väg ingen vill vandra ensam.

Den dagen hon dog! förlorade jag den första biten av mitt hjärta.

En känslan så intensiv förödande en smärta som skar sig rakt igenom mig

Något i mig rasade sönder den dagen. Jag gick vilse i min egen sorg!

Jag led det gjorde ont det fanns inget slut på den inre lidandet.

Gråtande ögon Stirrande på rakbladet! Tårar som vägrade ta slut.

Jag skar mig själv Jag dränkte mig i alcohol för att lindra smärtan.

Det fanns ingen där! Bara jag flaskan och min dödsångesten!

Varför var hon tvungen att dö?

Leta i den här bloggen