Jag går ner på knä knyter mina händer och ber!

Vem ska jag spela vem ska jag vara. Vad ska jag säga vad ska jag göra. Det tickar det dunkar det kryper närmare. Jag går ner på knä knyter mina händer och ber! Jag läger mig ner sparkar och slår. Jag skriker jag gråter. Jag vet varken ut eller in. Vill bara lämna allt försvinna komma bort från hela skiten. För mycket för många det sliter det drar. Jag får ingen ordning inget lugn ingen villa. Dom är över allt dom jagar mig dom förföljer mig. 

Två vägar två val!

Två vägar två val stanna eller gå! Ska jag springa, fly eller stanna och kämpa. Allt är så nära men ändå så långt här i från. Jag når aldrig fram jag kommer aldrig dit. Så uttråkad så uppgiven och tom. Jag vet inte längre varför jag försöker varför jag kämpar. När det ändå inte leder mig någon stans. Jag sitter fast jag står stil. Jag orkar inte jag står inte ut. Måste få allt att ta slut. Dags att välja den väg jag vill vandra på. Den välbekanta enkla och säkra den enda väg  jag vandrat på. Där ingen kan såra eller röra mig där jag är fri och osårbar. En ensam väg så trygg och välbekant. It's my way!