En mardröm som bara kryper närmare

Hur vet man om det är ett virus som bitigt sig fast! Eller sviterna av en kropp i förfall. En söndertrasad sliten och fysiskt misshandlad kropp. En långsam och smärtsam tortyr en resa utan slut. En ond cirkel som inte bryts. I en värld så hård och kal. En kamp mot både tid och rum. Hör tickandet känner hur tiden börjar ta slut. det närmar sig. Det kommer det är på väg det väntar runt hörnet. Närmare och närmare det finns ingen ut väg ingenstans att fly. På väg mot platsen domen. Ett hus i lågor så ångest framkallande. Vill inte dit vill inte tillbaks! En hemsk känsla så skrämmande så verklig kan inte styra eller kontrollera den stigande oron stressen, ångesten och paniken som sakta tar över. Finns inget stop inget som lindrar inget som hjälper. Det ökar dag efter dag. Så hjälplös så sårbar har ingen kontroll kan inte styra mitt eget liv. Fångad och fängslat fast i ett grepp misshandlad förödmjukad och kränkt. Av ett system en ond cirkel där andra har kontrollen över mitt liv. Snart står man där utan inkomst utan hem. En mardröm som bara kryper närmare och närmare för varje dag.

Från ingenstans slår det mig!

Från ingenstans slår det mig! Från ingenstans kommer allt.

Finns ingen hjälp inget skydd inget som kan lindra eller hindra! 

Paniken ångesten fångad i ett nätt förlamad paralyserad fast frysen. 

Väggarna krymper dom kommer närmare. Mörkret skuggorna dom jagar mig. 

Dom biter sig djupare och djupare in. Instängd isolerad i mig själv. 

Finns ingen utväg inget slut. Jag drunknar jag kvävs jag kan inte andas.