Jag var ung och oskyldig

Jag var ung och oskyldig! Jag viste inte hur hårt livet kunde vara. Jag viste inte hur människor utnyttjar allt och alla Jag förstod inte hur svårt livet skulle bli och vart det var på väg. Jag hade mina drömmar min längtan. Jag hade hela livet framför mig. Jag trodde jag var redo att gå min egen väg Jag slängde mig handlöst ut utan skydds nät. In i en värld som jag inte var redo för. En värld som sakta slukade upp mig. En hård och kall värld. Inte alls den underbara plats jag hade en bild av. Bara gråa trista platser. En värld full av villsena själar. Så kall och dyster. Vart tog alla färger och regnbågar vägen. En grå dyster plats. Där alla vandrar runt som robotar. Utan att se allt underbart runt om kring. Jag var 15 år utkastad och ensam i en värld som inte överstämde med min verklighet.

I botten av en flaska.

Rädslan för att falla tillbaks! Alla dessa djävla minen. På mindre en ett år rasade hela min värld sönder. Min räddande ängel dog Den jag älskade krossade mitt hjärta sviken bedragen En härva av lögner och svek. Otrogen med en arbetskamrat. Jag förlorade dröm jobbet på grund av deras svek. En vän tog sitt liv av samma djävla anledning otrohet. Min syster triggade i gång alla mardrömmar all ångest och all smärta alla övergrep. Alla djävla minnen som ständigt förföljer mig. Kaos mera kaos! Minna vänner försvinner lämnar mig i ett läge där jag pendlar mellan liv och död. Dom är där dom ser hur jag står på en balkong utan räcke. Hur jag vaggar fram och tillbaks på kanten med armarna utsträckta redo att släpa greppet och falla. Den enda vän jag hade kvar var flaskan. Jag kämpade med all kaos jag försökte förstå. Jag hade inget kvar bara tomheten och ensamheten. Alla tårar smärtan all djävla ångest. Jag försökte få hjälp Allt blev bara värre som ett skenande tåg. Det enda som lindrade allt var den där djävla flaskan alkoholen. Demonen som tog över mitt liv. Jag kunde inte handskas med allt. Men ingen fanns där bara ångesten och all demoner. Som jagade mig slet i mig krossade mig. 7år av mitt liv försvann i boten av en flaska fångad och instängd i ett rus utan slut. Konstant redlöst berusat dag ut och dag in. Jag kunde inte sluta jag kunde inte nyktra till även om jag ville. När jag försökte kom allt flashbacks tillbaks både värre och starkare. Så hårda och brutala att jag inte stod ut. Sen kom nästa djävla smäll Anna dog min tvilling själ min syster mitt allt. Den enda jag hade kvar! Minns så djävla väl den där kvällen. Hör fortfarande ringklockan hör fortfarande dom där djävla orden. Ser fortfarande personerna som står där i dörren. Deras tomma kalla blickar. Tre ord så förödande så vidriga så ångest fyllda vill bara skrika. ANNA ÄR DÖD!  Där står man med gråten i halsen den skenande paniken kan inte får inte vara sant. Inte Anna God help me! Dom går dom lämnar mig slår igen dörren utan att se tillbaks inga ord ingen förklaring. Bara tre ord inget mer. Djävla idioter! Paniken skenar ångesten tar över. Jag ser flaskan jag ser tabletterna jag vill inte mer jag står inte ut. Jag sveper ner tabletterna med en liter hembränt. Så tom så kall vill bara bort från allt. PANIK Jag vill inte dö ångrar mig tvingar mig själv att spy gång efter gång. Så vilsen så ensam så djävla tom  jag vill inte dö jag vill bara leva. Detta helvete måste få ett slut! Jag försöker ensam kämpa mig igen om allt. Jag portar mig från alla krogar. Undviker allt och alla isolerar mig mer och mer. Försöker få någon slaks ordning i all kaos. All ångest paniken och rädslan för att falla tillbaks. Jag vill aldrig mer vandra den tomma övergivna vägen igen. Jag vill aldrig mer se den demonen i ansiktet. Aldrig mer drunkna i botten av en flaska.