Vem är jag?

Vem är jag vad är jag var finns svaren var finns sanningen. Bakom alla charader bakom alla stängda dörrar. Är jag monstret är jag clownen eller är jag fortfarande det lilla barn som låste in sig i en garderob. Byggde murrar så höga och okrossbara där ingen kan ta sig in. Där ljuset slocknade där glädjen dog ut. Så vem i helvete är jag 

Nu kommer smärtan!

Nu kommer andra vågen! Skakningarna ilningarna.

Den fysiska utmatningen, värken dunkandet.

Nu kommer den långa plågsamma återhämtningen. 

En kamp där varje steg varje rörelse varje ande tag.

Minsta lilla ansträngning dränerar och tömmer mig. 

Så fysiskt svag ingen koordination. Ingen balans, kraft eller styrka.

Nu kommer andra vågen nu kommer smärtan!  

FASTBUNDEN ÖGONBINDEL!

 

13 år gammal på en toalett i mitt eget hem. Fast bunden med ögonbindel sexuellt utnyttjad våldtagen!  Inte första gången inte sista gången. Där börjar den oändliga resan igenom livet. Ingen att prata med ingen som förstår vill bara bort från allt och alla. Psykiskt misshandlad . Våld misshandel en barn dom kantad av våld skrik. Minns hur jag som liten ligger under en en med en kniv i handen. Min mor blodig och misshandlad. Hör skriken hör orden jag ska döda dig! Monstret är verkligt. Jag minns hur jag går in i köket där ligger han blodig. Det pulserar skum och blod ur hans mun. jag ser blodet som rinner ur hans öron. Bilder som aldrig försvinner. Alla ord alla skrik alla slag alla dessa djävla minen. Toaletten den där djävla toaletten. Gråt inte över mig jag lever jag kämpar dag ut och dag in

Save me!

Ingen att prata med ingen som ser. Jag skriker jag gråter. Så vilsen så ensam.  Vill bara få allt att ta slut.  Inga drömmar ingen längtan.  Bara mörker så svart att jag inte ser att jag sakta tar mitt eget liv.  Så räd för att leva så räd för mig själv. Stänger  in allt isolerar mig.  Undviker allt som kan trigga i gång min galenskap.  Vill bara leva vill inte dö! Se mig förstå mig, Rädda mig från mig själv. Jag står inte ut Kan ingen krossa denna djävla bur som isolerar och låser mig inne.

När varken orken eller energin finns kvar

När varken orken eller energin finns kvar. Alla batterier är för länge sedan tömda. Man står på knä och försöker vara stark. Man kämpar dag och natt. men når aldrig fram. man går i cirklar räd för att förlora det lilla som finns kvar. Bara att bita ihop och kämpa mot ett mål som värkar omöjligt att nå. men någonstans i allt mörker lyser glöden och viljan Men rädslan tar allt för lät över. När tilliten brister och orden försvinner.

Är du så blind så djävla korkad?

Förstår du vet du vad jag menar! 

Ser du inte hör du inte. Är du så blind så djävla korkad. 

Hur tänker du. Förstår inte det går inte in. Som att prata med en djävla mur! 

Vill bara krossa hela skiten slå mig fri. Vill bara bort från allt lämna allt bakom mig.

Jag skriker jag slår jag sparkar jag kämpar. Jag krossar mur efter mur. 

Jag stannar inte jag biter i hop. Varje instinkt alla signaler skriker nej stanna upp. Finns inget STOP! 

Så räd så sårbar. Så vilsen. En miljon känslor på en och samma gång. 

Kan inte skilja den ena från den andra. Panik, ångest, rädsla, sorg. 

Tårarna faller jag skakar jag skriker. Jag gråter allt på en och samma gång. 

Så många trasiga krossade drömmar. Så många minnen så svarta och skrämmande. 

Alla sår alla sömnlösa nätter alla mardrömmar. Allt på en och samma gång. Jag kan inte stanna upp. 

Måste bita i hop och krossa den här djävla muren. Som hindrar mig från att våga känna leva älska. 

Så förstå mig se mig. Hör mina skrik se mina tårar. Se mig!

En sjuk och infekterad plats!

Ett hem som inte längre är ett hem!

En plats utan glädje en isande kyla så tomt och kalt. Inget ljus bara mörker.

Vad är ett hem en plats förbrukad, förpestat ett virus! En sjuk och infekterad plats. 

Så ångestfyllt och skrämmande. Där doften av förruttnelse och förfall förföljer mig. 

En plats där vägarna sakta krymper dom förtär dom krossar mig! 

THIS IS NOT MY HOME!

Jag var ung och oskyldig

Jag var ung och oskyldig! Jag viste inte hur hårt livet kunde vara. Jag viste inte hur människor utnyttjar allt och alla Jag förstod inte hur svårt livet skulle bli och vart det var på väg. Jag hade mina drömmar min längtan. Jag hade hela livet framför mig. Jag trodde jag var redo att gå min egen väg Jag slängde mig handlöst ut utan skydds nät. In i en värld som jag inte var redo för. En värld som sakta slukade upp mig. En hård och kall värld. Inte alls den underbara plats jag hade en bild av. Bara gråa trista platser. En värld full av villsena själar. Så kall och dyster. Vart tog alla färger och regnbågar vägen. En grå dyster plats. Där alla vandrar runt som robotar. Utan att se allt underbart runt om kring. Jag var 15 år utkastad och ensam i en värld som inte överstämde med min verklighet.

I botten av en flaska.

Rädslan för att falla tillbaks! Alla dessa djävla minen. På mindre en ett år rasade hela min värld sönder. Min räddande ängel dog Den jag älskade krossade mitt hjärta sviken bedragen En härva av lögner och svek. Otrogen med en arbetskamrat. Jag förlorade dröm jobbet på grund av deras svek. En vän tog sitt liv av samma djävla anledning otrohet. Min syster triggade i gång alla mardrömmar all ångest och all smärta alla övergrep. Alla djävla minnen som ständigt förföljer mig. Kaos mera kaos! Minna vänner försvinner lämnar mig i ett läge där jag pendlar mellan liv och död. Dom är där dom ser hur jag står på en balkong utan räcke. Hur jag vaggar fram och tillbaks på kanten med armarna utsträckta redo att släpa greppet och falla. Den enda vän jag hade kvar var flaskan. Jag kämpade med all kaos jag försökte förstå. Jag hade inget kvar bara tomheten och ensamheten. Alla tårar smärtan all djävla ångest. Jag försökte få hjälp Allt blev bara värre som ett skenande tåg. Det enda som lindrade allt var den där djävla flaskan alkoholen. Demonen som tog över mitt liv. Jag kunde inte handskas med allt. Men ingen fanns där bara ångesten och all demoner. Som jagade mig slet i mig krossade mig. 7år av mitt liv försvann i boten av en flaska fångad och instängd i ett rus utan slut. Konstant redlöst berusat dag ut och dag in. Jag kunde inte sluta jag kunde inte nyktra till även om jag ville. När jag försökte kom allt flashbacks tillbaks både värre och starkare. Så hårda och brutala att jag inte stod ut. Sen kom nästa djävla smäll Anna dog min tvilling själ min syster mitt allt. Den enda jag hade kvar! Minns så djävla väl den där kvällen. Hör fortfarande ringklockan hör fortfarande dom där djävla orden. Ser fortfarande personerna som står där i dörren. Deras tomma kalla blickar. Tre ord så förödande så vidriga så ångest fyllda vill bara skrika. ANNA ÄR DÖD!  Där står man med gråten i halsen den skenande paniken kan inte får inte vara sant. Inte Anna God help me! Dom går dom lämnar mig slår igen dörren utan att se tillbaks inga ord ingen förklaring. Bara tre ord inget mer. Djävla idioter! Paniken skenar ångesten tar över. Jag ser flaskan jag ser tabletterna jag vill inte mer jag står inte ut. Jag sveper ner tabletterna med en liter hembränt. Så tom så kall vill bara bort från allt. PANIK Jag vill inte dö ångrar mig tvingar mig själv att spy gång efter gång. Så vilsen så ensam så djävla tom  jag vill inte dö jag vill bara leva. Detta helvete måste få ett slut! Jag försöker ensam kämpa mig igen om allt. Jag portar mig från alla krogar. Undviker allt och alla isolerar mig mer och mer. Försöker få någon slaks ordning i all kaos. All ångest paniken och rädslan för att falla tillbaks. Jag vill aldrig mer vandra den tomma övergivna vägen igen. Jag vill aldrig mer se den demonen i ansiktet. Aldrig mer drunkna i botten av en flaska.

En mardröm som bara kryper närmare

Hur vet man om det är ett virus som bitigt sig fast! Eller sviterna av en kropp i förfall. En söndertrasad sliten och fysiskt misshandlad kropp. En långsam och smärtsam tortyr en resa utan slut. En ond cirkel som inte bryts. I en värld så hård och kal. En kamp mot både tid och rum. Hör tickandet känner hur tiden börjar ta slut. det närmar sig. Det kommer det är på väg det väntar runt hörnet. Närmare och närmare det finns ingen ut väg ingenstans att fly. På väg mot platsen domen. Ett hus i lågor så ångest framkallande. Vill inte dit vill inte tillbaks! En hemsk känsla så skrämmande så verklig kan inte styra eller kontrollera den stigande oron stressen, ångesten och paniken som sakta tar över. Finns inget stop inget som lindrar inget som hjälper. Det ökar dag efter dag. Så hjälplös så sårbar har ingen kontroll kan inte styra mitt eget liv. Fångad och fängslat fast i ett grepp misshandlad förödmjukad och kränkt. Av ett system en ond cirkel där andra har kontrollen över mitt liv. Snart står man där utan inkomst utan hem. En mardröm som bara kryper närmare och närmare för varje dag.

Från ingenstans slår det mig!

Från ingenstans slår det mig! Från ingenstans kommer allt.

Finns ingen hjälp inget skydd inget som kan lindra eller hindra! 

Paniken ångesten fångad i ett nätt förlamad paralyserad fast frysen. 

Väggarna krymper dom kommer närmare. Mörkret skuggorna dom jagar mig. 

Dom biter sig djupare och djupare in. Instängd isolerad i mig själv. 

Finns ingen utväg inget slut. Jag drunknar jag kvävs jag kan inte andas.

Rader av meningslösa ord

Rader av meningslösa ord Rader av söndertrasade meningar från en överaktiv hjärna. Den spinner den skenar den går på högvarv. Inte en tanke inte  ens en ide snarare 1000 på en och sammagång. Det tar inte slut det finns inget stop ingen on eller off knap. Kan inte filtrera kan inte rensa. Känslan av att ha en miljon surande bisvärmar i skalen. Ord som inte betyder någonting. Men ändå betyder allt välkommen till min värld.

Tror du att du är stark ?

Tror du att du är stark! Tror du att du vet hur det är att leva med detta eviga surandet. Tankar som ständigt far och skenar åt alla håll på en och samma gång. Där alla yttre intryck påverkar och stör. Tror du att skulle stå ut och orka leva med skiten dag ut och dag in. Där varje dag är ett evigt kamp ett evigt filtrerande, sorterande för att få ordning och reda på allt kaos. Så tror du att du är stark.

Varför räddade ingen mej?

Min barndom var en mardröm! Som ständigt kommer tillbaks 

Jag minns allt som om det var igår. Alla ord Jag minns hur ni skrek och gapade 

Jag minns skräcken, rädsla som höll mig vaken. Alla nätter sittande i en garderob. 

Isolerad och instängd i mig själv. Jag minns blodet, tårarna, rädslan. 

Den ständiga paniken, ångesten, gråtande allt skrikande. Varför såg ingen? 

varför räddade ingen mej!

Skuggorna av mitt förflutna jagar mig

Skuggorna av mitt förflutna jagar mig. Var jag bara en dåre som jagade döden Eller var jag bara vilsen, ensam och sårad Jag kämpade mot rädslan och ångesten ensamheten, tomheten. Jag sökte något jag aldrig fåt! Förståelse godkännande bli accepteradatt och älskad.

I mörkret sluter jag mig samman

Jag stänger alla dörrar Jag släcker alla ljus. I mörkret sluter jag mig samman. Som ett barn skriker jag, Som ett barn gråter jag. Som ett barn stänger jag ut allt.  Jag kliver sakta tillbaks in i garderoben. Jag stänger alla dörrar släcker all ljus. Låser in alla rädslor all tårar Jag gråter jag skriker jag dunkar och slår. I tystnad där ingen hör eller ser. Fångad och instängd i en garderob.

När ett enda djävla ord får tankarna skena

När verkligheten slår en så hårt! Att man inte ens hinner reagera. 

När ett enda djävla ord får tankarna skena. Alla sömnlösa nätter!

Alla dessa bortkastade år. Ensam är stark har aldrig varit svagare. 

Hennes ord ekar det snurrar det äter upp mig det sliter sönder min sårade och sargade själ! 

Var fan var du för 45 år sen. Alla djävla resor genom Helvetets portar. Alla djävla diagnoser! 

Offrat allt och alla för att överleva! Lämnat allt och alla bakom mig. 

Kunde lika gärna ha avslutat allt. Men vägrar ge upp vägrar dö! 

Det förtrollar mig det förför mig.

Jag står vid en bergskant! Stirrar på det blå havet det förtrollar mig det förför mig.
Jag faller jag inser att jag inte kan flyga. Jag inser att jag faller mot oändligheten
Men jag skriker inte Det känns så underbart jag känner mig fri jag känner hur jag svävar
Jag flyger jag svävar allt är så lugnt så underbart Jag kan flyga jag är fri.

My mind is dangerous

My mind is dangerous! I cant sleep cant eat my mind's a mess. I am heading for a disaster!  Is it just me? A nightmare that never ends. A bad song on repeat. Ghost from the past ar hunting me. Time and time again Im runing away from it all.  And its always comes back to haunt me. 

När kampen för att överleva är allt som finns kvar.

När tankarna tar över. När orden försvinner När ingen förstår eller ser När kampen för att överleva är allt som finns kvar. Rädslan oron paniken som bara växer. Skriken som ingen hör. Tårarna som ingen ser. Jag vill inte mer jag orkar inte mer. jag vil bara försvinna. Jag vill bara bli fri

Min själ är sargad och sårad.

Jag slår mig själv bränner mig själv!  Min själ är sargad och sårad. Det finns ingen glädje ingen längtan. Bara tomhet och ensamhet. jag vill inte känna vill inte tänka. Men tankarna vägrar ta slut känslorna stannar aldrig upp. Det finns inget slut det finns ingen början 

Vilket är bäst ett rep ett hus en bro eller ett öppet hav.

Vilket är bäst ett rep ett hus en bro eller ett öppet hav. Ser mig själv stående på ett bord ett rep runt min hals Jag ser mig själv vaggande på kanten på väg att hoppa. Jag känner vinden slita i mina kläder jag kliver upp på räcket sluter mina ögon och faller. Jag känner tyngden av mina kläder Som sakta drar mig ner i mörkret. Jag drunknar jag dör mer och mer. Men ingen ser ingen hör mina skrik på hjälp.

Jag vill bara bort från allt!

Känns som and vandra runt i en konstant dimma. Så trött så sliten. Väntar på den stora smällen på det som ska komma. Det går inte längre att stoppa. Så många år en kamp mot både klocka och tid. Känslan av hopplöshet äter gnager sliter slår mig i bitar. Gång på gång faller jag. Ingen ser ingen som förstår. Jag kan inte sova får ingen ro. Min kropp orkar inte. Men ändå reser jag mig bitter i hop. Dag ut och dag in. Jag försvinner allt mer . Inga muskler ingen fysik. Så svag så orklös så sliten. Kroppen funkar inte rasar i vikt. Hjärnan går på hög varv vill bara ge upp! Jag vill bara bort från allt. En ständig kamp mot mig själv. En kamp jag inte kan vina. Bara svälja bita i hopp och trycka ner allt.

Tick,tick, deta djävla tickande!

Mina ögon blöder min kropp skakar.  Dom jagar mig drömmarna är tillbaks. 

Skuggorna rädslan, paniken ångesten. Bilderna tankarna alla känslor alla sår! 

Om och om igen år efter år. Tid ett ord utan mening utan betydelse. 

Här står tiden still! medans åren sakta glider bort. Tick,tick, deta djävla tickande.

Fångad i en mardröm som aldrig tar slut! 

Där allt börjar och där allt tar slut!

Brickebacken dårhuset, galenskapen resan utan slut! En mörk och skrämmande plats. Där allt börjar och där allt tar slut! Ett rökfyllt rum doften av alkohol svett dånande musik. En miljö så obekant och overklig. Där alkoholen flödar pipan vandrar runt. Jag röker jag dricker allt snurrar en dimma som sluter sig. kan inte tänka kan inte förstå vad som händer eller sker. Min kropp tappar greppet verkligheten suddas ut. jag hör musiken jag ser ansikten. Hör röster ord så osammanhängande, obegripliga. Polisen kommer jag förstår inte vad som händer skrik gråtande. Folk springer folk flyr. Jag hör rösterna ser siluetter skuggor. Hör en viskning jag hjälper honom hem! Hem vilket djävla hem! En tältsäng i ett kök. Hon tar min hand leder mig stapplande ut i mörkret. Jag känner hennes händer röra mig. Hör hennes viskningar var inte räd. Hon biter och naggar smeker. Styr mig leder mig till en plats ditt jag inte vill vara. Ett hem som inte är ett hem. En tältsäng i ett kök. Där händer allt igen. Bakom stängda dörrar dolt i mörkret. där ingen hör mina skrik. Så skrämmande så verkligt. Syner bilder minnen rädslan ensamheten allt kommer igen om och om igen utan början och utan slut Hon säter sig gränsle över mig tar tag i mina armar. Styr mina händer. leder dom närmare. Jag känner tyngden jag känner hennes andetag jag vill bara skrika slå mig fri. Men kan inte röra mig kan inte skrika. Tiden stannar tiden står stil. Hon utnyttjar mig våldtar mig. 

Jag vill inte leva jag vill inte dö!

Jag vill inte leva jag vill inte dö! Jag vill bara få allt att ta slut. Jag behöver luft jag behöver andas jag måste stanna upp. Jag måste landa få ordning på allt som skenar. Jag kan inte leva med ångesten, förändringar all krav. Allt som bara tar av något som inte finns. Se mig förstå mig. Jag kan inte mer jag orkar inte mer: Ge mig lugn ge mig trygghet ge mig tid att at landa. Ge mig utrymme att leva! Jag vill  leva jag vill inte dö!

Somliga dör en gång!

Somliga dör en gång! Kan inte mer en le. Dö är något jag gör dag ut och in. Har rasat sönder fallit snubblat. Lurat döden så många gånger. Slag skrik blod minnen av en förlorad tid. År efter år fångat i något jag inte kan ta mig ur.  Fångat i ett liv utan att leva. Vandrar i skuggorna och dansar med döden. Mörkret tystnaden ensamheten. Varför i helvete fångade du mig varför fick jag inte flyga. varför fick jag inte bara sväva i väg! Varför var du tvungen att fånga mig.  Varför i helvete var du tvungen att rädda  mig.

God make it stop!

Crawling inside my own brain trying to find a way out. So lost so confused. Trapt in my own thoughts Im stuckt on the inside. I need an emergency exit. I need this never ending nightmare to end Oh my god make it stop!

Sluta spela rysk roulette med mitt liv.

Jag behöver ingen läkare som förklarar vad som är fel. Jag behöver inte medicin som ändå inte hjälper. Jag behöver ingen djävla förklaring när jag redan vet och förstår. Det är inte jag som behöver lyssna. Det är inte jag son behöver öppna ögonen och se. Det är inte jag som behöver förstå. Sluta spela rysk roulette  med mitt liv sluta sparka undan mina fötter. Se mig förstå mig Ta inte min vilja att leva. 

This is not my Life!

I don't remember how it feels to breathe. To enjoy the silence the calm and just be. I no longer remember the laughter, the joy and the warmth. So dark so empty and cold. An icy silence no life no hope no future. This is not my Life!

I can't breathe I'm drowning!

From out of nowhere it strikes me!  

there is no help no protection

Nothing that can alleviate or hinder!

The panic and fear is takes over I am trapped in a web of anxiety!

The walls shrink they creep closer and closer. Shadows are chasing me follows me

I am trapped and isolated on the inside of myself.  And I can find my way out of here!

I sink further and deeper into the darkness. I can't breathe I'm drowning!

Jag vill inte att mitt förflutna ska bli min framtid

Jag vill inte att mitt förflutna ska bli min framtid. Jag måste hitta en väg ut bryta mig fri från mitt mentala fängelse. Från all rädsla all ångest. Försöka ta mig över alla hinder alla murar. Den inre labyrinten minfältet. Som blockerar mig hindrar mig från att leva. Som låser mig inne isolerar mig. Jag orkar inte leva med smärtan paniken den konstanta rädslan. Jag vill inte sitta fast i det förflutna. Jag måste våga öppna upp släppa ut allt ventilera. Bli fri från mardrömmarna flashbacksen. Så räd att jag inte ska orka räd för att förlora kontrollen. Räd för att bägaren ska brista.  

Vem är gestalten monstret som tog mitt liv!

Varje gång jag försöker öppna upp. 

Så slår det tillbaks. Hårdare och hårdare för varje gång. 

En kedjereaktion en explosion av känslor jag inte vill känna. 

Mörkret sluter sig det slukar mig. Det tar över jag förlorar fotfästet. Jag faller djupare och djupare. 

Minnes bilder tankar känslor så intensiva så ångest fyllda och skrämmande. 

Det konstanta eviga sökandet efter svar. Efter vad vem varför! 

Det svarta hållet som ständigt förtär slukar mig som äter mig levande. 

Vem vad är det som ständigt smyger runt i skuggorna. 

Vem är gestalten monstret som tog mitt liv krossade mig slet mina sinnen känslor i bitar. 

Somebody save me!

Jag vill inte ta mitt eget liv. Jag vill inte drunkna i ett hav av ångest. Jag kan inte fortsätta att skada mig själv. Jag kan inte längre leva med rädslan paniken allt som bubblar under ytan. Alla tårar alla skrik alla mardrömmar dom konstanta minnes bilderna. Jag kan inte leva jag vet inte hur det finns ingen utväg. Det tar aldrig slut en konstant smärta sår så djupa som aldrig läker kväda skrik. Jag drunknar jag kvävs av tårar som aldrig kommit ut. Jag kan inte gråta jag kan inte skrika jag kan inte ventilera  jag kan inte släpa taget allt siter fast så djupt rotat på insidan. Där ingen ser eller hör alla skrik på hjälp! somebody save me

My disease is me!

My disease is me my myself and i. Self inflicted pain to numb the invisible scars. It hurts every second every minute. Wounds that never heal Emotionally scarred for life. My disease is me

Jag vill inte möta dagen.

Jag vill inte möta dagen. Jag vill inte vakna upp jag vill bara sluta mina ögon för evigt. 

Det måste ta slut!

Det måste ta slut! 

Det måste finnas en väg ut. Jag kan inte gå vidare kommer ingenstans.

Kan inte fortsätta skada mig själv. Jag behöver svar jag behöver få veta. 

Vad som ständigt jagar mig ständigt förföljer mig. Vem som skadade mig så mentalt. 

Han som konstant gömmer sig i skuggorna gestalten siluetten. 

Monstret som tog allt ifrån mig. Som skadade och sårade mig så djupt. 

Sår som aldrig har läkt så djupa. Så olidliga smärtsamma och ångest fyllda. 

Jag är en katastrof ett minfält en tickande bomb.

Jag är en katastrof ett minfält en tickande bomb. En fara för mig själv. Räd för mina egna tankar räd för alla förträngda och instängda minnen. Räd för att tappa greppet kontrollen. Räd för att jag inte ska orka stå i mot den inre kampen för att ta mig igenom dagen. Jag slår mig själv skadar mig själv för att lindra smärtan ångesten paniken dom kontanta blixtrande minnes bilderna Av fysisk och psykisk misshandel övergreppen. Sår så djupa så känslomässigt skadad. Så uppgiven och räd. Jag är en katastrof ett minfält en tickande bomb.

Jag siter fortfarande kvar på den plats där allt började!

Att ständigt leva på insidan. 

Fångad och isolerad så ångestfyllt så räd förvirrad uppgiven,  

Ingen hör mig ingen ser mig ingen förstår mig. 

Jag är och förblir instängd och isolerad på insidan av mig själv. 

Jag är inget jag finns inte jag fick aldrig leva känna trygghet glädje längtan eller hopp. 

Jag stängde ner  låste in allt på insidan.  Lärde mig att undvika smita rymma från allt. 

Lämna allt bakom mig. Ett liv konstant på flykt från mig själv. 

Allt för att slippa känna åter uppleva den inre smärtan all ångest och rädslan. 

Jag är fortfarande det lilla barn som vägrade gå ut! 

skrikande och gråtande jag siter fortfarande kvar på den plats där allt började. 

Ingen väg ut!

Det finns ingen enkel väg. Det finns inget som hjälper inget som stoppar inget som lindrar.  Det tar aldrig slut det försvinner aldrig. Det finns ingenstans att fly ingenstans att gömma sig. 

Här och nu!

Hur ska man kunna leva här och nu. Hur ska man komma vidare släppa allt få allt att försvinna. Hur ska såren läka rädslan försvinna. Alla sömnlösa nätter alla tårar alla skrik som aldrig kommit ut. Allt som siter fast lagrats år efter år. Allt jag flyt från allt jag kämpat för att förtränga stänga in och isolera. Allt som ständigt bubblar under ytan konstant jagar mig förföljer mig. Hur ska man orka leva gå vidare. När allt ständig faller tillbaks allt upprepas om och om igen.

Instängd i mörkret.

Jag har vandrat den här vägen förut. Jag vet vart den leder. Jag vet vart allt är på väg. Det kryper närmare för varje steg. Jag försöker stanna men kan inte kontrollera eller styra. En väg så mörk och skrämmande. Där inget ljus tränger igenom eller når fram. Där allt upprepas om och om igen. jag siter där instängd i mörkret. Jag siter fortfarande i garderoben med en kniv i min hand. 

Jag kan inte glömma eller förlåta!

Jag kan inte glömma! 

Det siter fast såren är för djupa. Det kommer aldrig att läcka aldrig försvinna.

Så djupt inrotat i min söndertrasade själ. Jag får inte bort bilderna, 

känslorna allt jag bara vill glömma. Det upprepas om och om igen. 

Den fysiska. psykiska missandelen övergreppen. Alla ord alla slag skriken rädslan paniken. 

Jag kan inte stänga ner stänga av det upprepas om och om igen. 

Jag kommer ingenstans jag kommer inte vidare jag siter fast. 

Jag kan inte glömma eller förlåta!

Jag har aldrig känt trygghet!

Jag har aldrig känt trygghet. 

Aldrig vågat släppa någon för nära. 

En konstant beredskap en inre rädsla av att bli sårad och övergiven. 

Ständigt på flykt från allt och alla. 

En evig kamp för att förtränga stänga ner få bort allt.  

Jag vill inte minnas jag vill inte se ! 

Jag vill inte uppleva all om och om igen. 

Ett helt liv på flykt! Alltid på rymmen från mig själv. 

Fångad i en spiral ett evigt snurrande. Tankar som aldrig tar slut

Det har gåt för långt! För många år finns ingenstans kvar att fly. 

Jag har förbrukat allt alla vägar alla nödutgångar 

det finns inget kvar. Ingenstans att fly. Bara rädsla panik ångest. 

Jag har förbrukat och förlorat allt. 

Flashbacks!

Jag kan inte vet inte hur. Kan inte släppa taget vågar inte.  Så räd för att det ska ta mitt liv räd för att känslorna minnena alla sår all ångest ska krossa det lilla som finns kvar. Räd för att jag inte ska orka kämpa i mot min egen dödslängtan. Varje dag har blivit en inre kamp för att över leva ta mig igenom dagen. Ett ständigt inre krig som aldrig stannar upp det tar aldrig slut. Ett känslomässigt kaos där minnes bilder flashbacks som bara blir värre och värre. Jag ser skuggor jag hör ljud jag kan inte fokusera eller kontrollera det styr mig det har tagit över tagit greppet över mitt liv. Jag vandrar på en tun röd linje färdig att brista så räd för att det här är slutet så räd uppgiven för många minnen för många sår som aldrig läker det siter fast. Så djupt så långt in i min sönder trasade själ. Fast i ett liv jag inte vill leva 

Det siter fast det tar aldrig slut!

Så djupt rotat så många år en evig kamp för att överleva. Ett liv speglat av ångest rädsla panik. En ständig längtan efter att få dö. Skadad från start förbrukad och söndertrasad ett barn utan hopp glädje ingen trygghet. Stängde ner stängde av låste in allt. En evig flykt från allt och alla. Konstant på vakt! Minsta lila ljud minsta lilla rörelse utlöser känslor tankar jag inte vill  känna. Har aldrig känt mig trygg eller säker en konstant rädsla en växande panik för att släpa in eller komma för nära. Räd för minna egna känslor räd för att bli sårad och övergiven. Räd för att allt ska bubbla upp komma tillbaks krossa mig. Har gång på gång lämnat allt och all. Gång på gång har jag skadat och sårat mig själv. Allt för att komma bort från demonerna som ständigt hemsöker mig. Men dom finns där dom kommer alltid tillbaks jag kan inte fly jag kan inte gömma mig. Det siter fast det tar aldrig slut!

I am my own worst enemy!

Det gör ont det värker över allt. 

Varenda muskel varenda nerv. 

Det sticker det drar jag skakar det kryper på insidan. 

Hjärtat slår dubbla slag en skenande puls det dunkar det slår.

Konstant beredskap livrädd förvirrad. 

En ständig kombination av rädsla panik ångest.

Ett vandrande nervvrak så uppgiven så trasig så ner bruten. 

Det gör ont det värker det går inte över det tar inte slut. 

Det blir bara värre det sprider sig det tar över mer och mer. 

I am my own worst enemy!

I can't take this anymore!

Slutet av vägen en återvändsgränd. Finns ingenstans att fly

Ingen trygg eller säker plats.  Inträngd i ett hörn omringad.

Ingen möjlighet att ta sig ut eller försvinna. Ingen nöd utgång ingen nöd broms. 

Det slår det sparkar sliter i mig från alla håll. Det finns inget kvar inget! 

Jag siter fast i ett minfält fångad i en mardröm. Vart jag en går vad jag en gör 

Det jagar mig det förföljer mig. Jag kan inte röra mig kan inte andas

Jag får ingen luft jag kvävs. Paralyserad handlingsförlamad för mycket.

För många utlösare. För många sår för många minnen. Jag lever inte här och nu!

Jag siter fast i en evig mardröm som ständigt upprepas utan början och utan slut. 

Kan inte stänga av stänga ner filtrera Jag lever inte har inget liv en evig kamp för att över leva. 

Vet inte hur vet inte när: I can't take this anymore 

Jag vill inte dö jag vill inte leva.

Ser ingen lösning ingen utväg. Jag vill inte dö jag vill inte leva. Siter fast i en inre kamp ett evigt krig för att överleva. Där varje sekund varje minut är en tigande bomb. Sår som aldrig läker minnen som ständigt jagar mig. Det lever på insidan det förtär äter mig levande. Jag kvävs av skrik som inte når fram. tårar som dränker mig. Jag är och förblir ett blödande sår som aldrig läker. Jag vill bara somna in och aldrig mer vakna.

Jag kommer inte i håg jag minns inte.

Jag kommer inte i håg jag minns inte. Jag vet inte längre hur det känns. Finns ingen glädje ingen längtan inget hopp. Så tomt känslolöst ett tomrum så mörkt och kallt. Jagad av minnen så mörka så skrämmande. Sår som aldrig läker misshandlad utnyttjad förbrukar bortkastad och övergiven. Jag är fortfarande det lilla barn som stängde av allt låste in sig själv för att överleva. Ett liv som stannade upp ett liv som tog slut. Där mardrömmarna alla flashbacks minnen som sakta men säkert tar mitt liv. Mitt liv tog slut innan det ens han börja.