Leta i den här bloggen

söndag 2 augusti 2020

1989 deja vu!


Varje dag var en kamp för att över leva
Varje dag kämpade jag för att bli fri
Desto mer jag kämpade desto mer förlorade jag
Jag förlorade dig jag förlorade alla mina vänner
Nu är jag fri även om jag förlorade allt på vägen
Men rädslan försvinner aldrig den finns där ligger under ytan redo att slå till igen



Skrevs för 30 år sen snacka om deja vu! Lite skrämmande att se orden upprepas år efter år
Det ligger där under ytan redo att slå till igen 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

RIght now!

What the hell !

Who is that staring at me Blood red eyes a soulless smile so familiar!! So twisted and tormented I see the fear, the scars, the smell of dec...

I am what i am!