Det finns ingen kärlek i ett trasigt hem! När man lever och växer upp i ett infekterat hem
Där skuggorna, minnen ständig förföljer dig Slagen och skrikandet skär sig igenom allt
Det finns inget hopp ingen framtid ingen räddning. Bara en konstanta rädslan för var när och hur
En konstant beredskap en inre oro som aldrig avtar. Alla sår ärren som aldrig läker eller försvinner
Ett lidandet så obegripligt och ohanterbart. Det går inte att bearbeta släppa taget komma vidare.
Det finns ingen möjlighet ingen chans att kontrollera. Dom kommer utan förvarning dom slår hårt!
Det finns inget skydd ingen stans att fly! Flashbacks slår till från ingenstans! Man vet aldrig var när.!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar